Det är glädjande att se den fina respons Hälsofrämjandet har fått för arbetet med att få barn och ungdomar ”sockersmarta” och att ”fredagsfysa”. Tillsatt socker i olika livsmedel har varit ett av de stora hälsoproblemen de senaste 100-åren. Problemet har också accentuerats då det blivit allt fler produkter med tillsatt socker, och att vi samtidigt rör oss mindre. Ja, problemet med socker hänger mycket ihop med ökat stillasittande.

Tillsatt socker är inte bra för någon, men störst problem är det för personer som rör sig lite och äter raffinerade produkter med lite fiber och mycket mättat fett. Det är lika sant idag som när Are Waerland varnade för det första gången för mer än 80 år sedan.

Ett problem är emellertid att människor blandar ihop raffinerat socker med kolhydrater från stärkelserika naturliga produkter. Det är stor skillnad på stärkelsen i potatis och det tillsatta sockret i en läsk. Likaså det naturliga sockret i ett äpple eller annan frukt och en sockrad fruktyoghurt.

För att förstå det måste man känna till hur de olika kolhydraterna omvandlas och förbränns i kroppen.

Ser vi på sackaros, vilket vitt socker består av, så är det en så kallad disackarid, som i sin tur består av glukos och fruktos. Stärkelse å sin sida består av långa kedjor av glukos.

När stärkelsen kommer in i munnen så börjar den genast att brytas ner till glukos och tas upp i blodet redan i munhålan, medan sackaros bryts ner till glukos och fruktos först i tunntarmen, och går sedan in i blodet via tarmslemhinnan. Det tar i regel minst 30-60 min om vi äter frukt med mycket fiber. Sockrad läsk rinner dock ofta rätt igenom magsäcken och gör att sockret kommer betydligt snabbare in i blodet.

Glukos är kroppens viktigaste energikälla och tas främst upp i kroppens cellerna med hjälp av den insulinberoende GLUT4-receptorn, men också i mindre mängd av GLUT1 och GLUT3, som inte är beroende av insulin.

Fruktos kan endast tas upp av levern. Men för att ge oss energi måste den först omvandlas till fruktos-1-fosfat och därefter till glykogen i flera steg. Glykogen är glukosens ofarliga lagringsform. Men vid överskott på fruktos kan också långkedjiga fettsyror bildas, som sedan släpps ut i blodbanan. Där transporteras det via så kallade LDL-partiklar till främst fettcellerna, men vid höga fettnivåer i blodet tas fett också upp av muskelcellerna.

När leverns glykogendepå är full och vi äter mer socker kommer det mesta av fruktosen att bilda fett, som då också kan lagras i levern. Vid konstant högt intag av socker kan man få så mycket fett inlagrat att man får diagnosen ”non alcoholic fatty liver”. Det var tidigare en ovanlig sjukdom som drabbade vuxna med kraftig övervikt, men idag tyvärr också barn med för högt sockerintag.

Då levercellerna saknar GLUT4, till skillnad från muskelceller och många andra celler i kroppen, tas glukos inte lika lätt upp av levern. Vid höga glukosnivåer i blodet kan dock glukos tas upp av levern via den icke insulinberoende GLUT2-receptorn. Men är glykogendepåerna fulla blir det problem och mer fett kan bildas av glukosen.

Det här kan verka väldigt komplicerat – vad som bildas var och under vilka förhållanden, men det är ännu mer komplicerat i verkligheten då kroppens behov av energi också har en avgörande betydelse.

Man kan i alla händelser dra följande slutsatser kring hur intag av socker och stärkelse påverkar oss.

Får vi i oss sackaros så kommer glukosdelen att passera genom levern och främst gå till våra muskelceller för att lagras som glykogen, eller användas som energi direkt av övriga celler i kroppen, och då främst hjärncellerna. Insulin är nödvändigt för att det ska fungera optimalt.

Fruktosen å sin sida kommer att tas upp av levercellerna och där i första hand bilda glykogen, och för det behövs inget insulin. Får vi för låg nivå av glukos i blodet kan glykogenet sedan återbildas, men då till glukos, som skickas ut via blodet till celler i kroppen som behöver lite extra energi.

Om vi har fyllda glykogendepåer i levercellerna, vilket är fallet om vi sitter för stilla största delen av dagen, kan för mycket glukos också vara ett problem. Det är därför det är så viktigt med motion i vardagen, något som människan är skapt för.

Problemet blir tyvärr större när vi blir äldre då vi får mindre muskelmassa som kan ta upp och lagra glukos. Vi förbränner också mindre energi med mindre muskelmassa, och bör därför dra ner på energigivande ämnen.

Men muskelceller kan också ta upp fett som cirkulerar i blodet, trots att mest går till fettcellerna. För mycket fett kan då lagrar i muskelcellerna vilket försvårar upptaget av glukos. Fettet får vi både från det mättade fett vi äter och från det som bildas av fruktos.

Med fettfyllda muskelceller fås lättare förhöjt blodsocker. Och de med konstant högt blodsocker, och fortfarande kan producera insulin, får diagnosen typ 2 diabetes. Man har blivit insulinresistent. Det gör då att inte bara socker utan även alla energigivande ämnen såsom övriga kolhydrater och fett är skadligt i för hög mängd.

För att komma tillrätta med problemet gäller det att dra ner på kaloriintaget både från kolhydrater och fett, och motionera så mycket det går varje dag. En fiberrik fettsnål kost från växtriket med stort inslag av råkost är att rekommendera.

Intressant att notera är att det finns en rad ämnen i det vi äter som i studier visat sig sänka blodsockret. Många av dessa finns i frukt, men också i andra matvaror från växtriket. Dit hör bland annat ämnen som reservatrol (bär av olika slag), kurkumin (gurkmeja), EGCG (grönt te), klorogensyra (bl a äpplen och solrosfrön). Men också mineralet litium, som finns mest i vegetarisk kost, har visat sig sänka nivån av blodsockret hos diabetiker.

Den epidemi vi idag har av övervikt och typ 2 diabetes kan faktiskt hävas med livsstilsmedicin. Men det gäller då att helt utesluta tillsatt socker och minska intaget av livsmedel med hög halt av raffinerade kolhydrater som bland annat vitt bröd, kakor och bullar. Öka istället intaget av fiberrika näringstäta livsmedel som olika typer av sallad, kål, aubergin, tomater, zucchini och gurka. Potatis, morötter, rödbetor och andra rotfrukter, liksom vanlig frukt, går också bra att äta i måttliga mängder.

Men minska också på saltet och dra ner på mättat fet. Motionera varje dag – gärna med 1-2 timmars promenad ute i naturen. Drick vatten, men dra ner på intag av färdiga juicer utan fruktkött, och uteslut alkohol, som också är fettbildande om man har kaloriöverskott.

Den som har typ 2 diabetes ska inte bli förvånad om hen får normalt fasteblodsocker efter några veckor. Likaså lägre blodtryck och kolesterol. Och den som inte har typ 2 diabetes lär inte få det heller. Det är också ett bra sätt att gå ner i vikt och minska risken för hjärtkärlsjukdomar. Men har du diagnosen diabetes eller någon annan livsstilssjukdom så gör inget utan att först prata med din doktor innan du prövar ”livsstilsmedicinen”.

Och lär vi våra barn att vara ”sockersmarta” och ”fedagsfysa” ger vi dem en bra grund som de kommer att ha glädje av hela livet.

PJ20190321