38. Varför rekommenderar inte myndigheterna C- och D-vitamin?

Här kommer en debattartikel som skickades till VLT i början av maj men som inte publicerats. Man undrar varför då den borde vara högs angelägen i coronatider.

———————————————————————————————

Debatten kring behovet av vitaminer och mineraler har blossat upp på nytt sedan covid-19 gjorts till var mans angelägenhet, vare sig man själv drabbats eller inte. Det gäller främst extra tillskott av C- och D-vitamin för att stärka immunförsvaret, och på så vis få ett lindrigare sjukdomsförlopp om man skulle råka bli smittad. Men också för behandling av svårt sjuka i covid-19 med höga doser C-vitamin.

Det märkliga är att sjukvården, med flera företrädare inom intensivvård, infektionssjukdomar och mikrobiologi, negligerar detta och påstår att det inte går att stärka sitt immunsystem för att minska risken att bli allvarligt sjuk. Likaså verkar man inte veta att höga doser av C-vitamin använts för att behandla svårt sjuka människor sedan slutet av 1930-talet.

Idag har många bevisligen brist på både C-vitamin och D-vitamin, men också andra vitaminer och olika mineraler. Inte så att bristerna tydligt manifesteras i de sjukdomar som är direkt kopplade till dem, utan sjukdomar som gör att många processer i kroppen fungerar lite sämre – inklusive vårt immunsystem.

Egentligen är det som att köra en bil med för lite olja i motorn. Bilen fungerar och du märker inte att något är fel. Men motorn slits betydligt mer och har sämre prestanda, och om man inte fyller på ny olja så skär den till slut.

Man undrar om någon av de professorer som uttalar sig verkligen funderat på vad som är orsaken till att vi har så kallade riskgrupper och varför vissa drabbas allvarligare än andra av covid-19. Man är ju inte direkt född att ingå i en riskgrupp, förutom några få med ärftliga sjukdomar.

Lyfter vi blicken så är de flesta i riskgrupperna egentligen personer som under lång tid fått i sig för lite vitaminer, mineraler och andra bioaktiva ämnen så att de kroppsliga processerna fungerar sämre. Det har bidragit till diabetes, hjärnsjukdom, högt blodtryck m.m. Och ju längre tid man haft dessa små brister desto större risk är det att bli allvarligt sjuk. Äldre har oftare lägre nivåer av bland annat C- och D-vitamin, men också unga kan ha brister.

Den moderna forskningen kring C-vitamin visar att det behövs daglig tillförsel av 200-400 mg för att kroppens celler ska få optimal nivå, men 75 mg rekommenderas i Sverige. Likaså att C-vitamin i höga doser intravenöst oskadliggör de fria radikaler som immunsystemet överproducerar vid allvarliga infektioner och inflammationer, så att man tillfrisknar snabbare. Men det dödar också virus, något man också noterade i slutet av 1930-talet, men som det nu också finns nya studier som tydligt visar.  

När det gäller D-vitamin, som är viktigt för ca 800 olika processer i kroppen, så lider en stor del av befolkningen brist på det. Framförallt från nov-apr då lagret av det huden själv producerar via solen under sommaren börjar ta slut, och det är svårt att få i sig tillräckligt via kosten. Och tänk, det är just under den perioden vi är mest förkylda och när vinterkräksjukan härjar – det är ingen tillfällighet. Det beror inte bara på att virus smittar mer då.

Av någon anledning vill inte myndigheterna acceptera detta utan går ut med varningar att tillskott kan vara skadligt och andra att ”hälsorörelsen” bara försöker tjäna pengar på att sälja verkningslösa produkter.

Ja, visst finns det någon som tjänar pengar i slutändan, men samhället och dess medborgare tjänar säkerligen betydligt mer i minskad sjuklighet och lidande på att få i sig mer mikronäringsämne. Den som skulle förlora på det är de företag som tjänar stora pengar på att människor blir sjuka, och som via sina lierade ser till att en stor del av befolkningen måste äta betydligt farligare ämnen. Inte för att bota, dvs få kroppens processer att fungera normalt, utan för att ta bort symptomen.

Men för att hålla sig frisk krävs givetvis inte bara rikligt av vitaminer och mineraler, som för övrigt bäst fås via en rätt sammansatt kost, utan också fysisk aktivitet, helst ute i naturen, och ett mindre stressfullt liv med god sömn. På så vis stärker man kroppen mot bland annat infektionssjukdomar, inklusive covid-19. Men givetvis finns det ingen garanti för att inte bli smittad.

/PJ 20200523