37. Världens största kostexperiment

I boken ”I sjukdomarnas häxkittel” av Are Waerland, som gavs ut med originaltitel ”In the Cauldron of Disease” 1934, finns i kapitel 22 beskrivet ett av världens största kostexperiment som genomfördes 1917-1918 i Danmark. Det resulterade i att dödligheten minskade när spanska sjukan härjade som värst 1918, istället för att öka som i övriga länder. Här följer en kort sammanfattning av det hela som börjar i Tyskland.

I början av 1900-talet var dr Max Rubner en av den tidens största auktoriteter inom näringsfysiologi. Han var professor i hälsovårdslära vid universitetet i Berlin och chef för Tyska Rikets hälsovårdsinstitut.

Hans uppfattningen var att råg- och vetekli var svårsmält och följaktligen bör ratas av människor och ges åt svinen. Det var också något man gjorde i de flesta länder i Europa. Man tog alltså det mest näringsrika från sädeskornen och gav det till grisarna, medan man tog det vita raffinerade mjölet och bakade bröd.

Enligt Rubner kunde människan inte smälta mer än 31,3 procent av kliets totala torrsubstans, samtidigt som djuren kunde tillgodogöra sig hela 79 procent av proteinet och kolhydraterna. Rubner kom därför till slutsatsen att det var bättre att äta köttet och fettet av djur som utfodrats med kli än att vi människor skulle göra det.

Men Dr Michael Hindhede, chef för Statens Institut för Näringsforskning i Danmark, var av en helt annan uppfattning, och kunde bevisa det genom olika experiment.  De visade att kli kunde smältas lika bra, om inte bättre, av mänskliga varelser än av svin och idisslare. Människan kunde tillgodogöra sig hela 86 % av proteinet och 75 % av kolhydraterna. Hans undersökningar angående kliets smältbarhet utgör ett av de mest fängslande kapitlen inom näringsläran, men som tyvärr fallit helt i glömska.

Professor G. Wiegener, vid Tekniska Högskolan i Zürich, kom genom egna experiment till samma slutsats som dr Hindhede. Därmed blev han som tidigare varit en av Rubners mest övertygade anhängare, en av hans största motståndare och bidrog i hög grad att omkullkasta hans teorier.

Det stora kostexperimentet

Att Hindhedes upptäck skulle leda till ett av världens största kostexperiment kunde han själv aldrig ana. Det var något som var av nöden tvunget för att det inte skulle bli svält i Danmark under slutet av första världskriget. Det hela beskrivs i ”Häxkitteln” på sid 263-265.

Normalt producerar Danmark årligen 1.100 miljoner kg råg, vete och korn samt importerar 1.500 miljoner kg råg, vete, majs och oljekakor. Danmarks totalförbrukning av dessa näringsämnen uppgår till 2.600 miljoner kg.

År 1917 befann sig Danmark på undergångens brant. I avsikt att tilltäppa vartenda tänkbart hål, genom vilket födoämnen skulle kunna införas till Tyskland, inneslöt de allierade makterna Danmark i den tyska livsmedelsblockaden och berövade således landet de 1.500 miljonerna kg råg, vete, majs och oljekakor, som det var beroende av för befolkningens uppehälle. Till råga på allt inträffade en svår torka som berövade Danmark 300 miljoner kg av dess normala årsgröda. I stället för de vanliga 2.500 miljonerna kg återstod nu endast 800 miljoner kg för landets befolkning, dvs. mindre än en tredjedel av den mängd som normalt behövdes till föda åt människor och husdjur.

Ställningen var förtvivlad. I egenskap av chef för statsinstitutet för näringsforskning i Köpenhamn utnämndes dr Hindhede till ”livsmedelsdiktator”. Han fick i uppdrag att lösa detta allvarliga problem och han var uppgiften vuxen. Det dröjde inte länge förrän han fann en väg ur alla svårigheterna.

Hans liv hade lärt honom två ovärderliga fakta: 1) att människan med stor fördel kunde leva på ungefär en tredjedel av de äggviteämnen, som hon i allmänhet konsumerade; 2) att i kliet fanns nästan nio tiondelar av sädesslagens näringsvärde och detta berövades människorna och gavs åt nötkreaturen och svinen. Han visste också genom noggranna kalkyler, vilka inte kunde bestridas, att ett välfött svin behövde precis lika mycket föda som en människa med samma kroppsvikt. I stället för att sätta två tredjedelar av Danmarks befolkning på svältkur förordnade han därför att fyra femtedelar av svinbesättningen skulle slaktas, och deras föda av kli, potatisskal och gröpe reserveras för folkets räkning.

Dessutom minskade han kornas antal med 34 procent och förbjöd vetekliets användning som föda åt dem. På så sätt lämnades endast 20 svin och 66 kor av 100 kvar att konkurrera med människan om de 800 miljonerna kg säd som återstod för befolkningens försörjning.

Det enda slags bröd man tilläts baka i Danmark detta år var ett grovt rågbröd, i vars ingredienser inte bara hela rågkliet ingick, utan dessutom 15 procent vetekli. ”Det var verkligen det grövsta bröd som någonsin bakats”, säger Sir Arbuthnot Lane. ”Hindhede satte således sitt folk på en kost, som var fullkomligt felaktig enligt den gängs näringsfysiologin, men idealisk enligt hans nya teori.”

Och den gjorde verkan. ”De resultat som denna ytterligt spartanska diet medförde förhälsotillståndet, var i högsta grad märkliga. Dödligheten i hela landet under det första ransoneringsåret, från oktober 1917 till oktober1918, föll med 17 procent, uppvisande en dödlighetssiffra av 10,4 per tusen, den lägsta dödlighet, som någonsin förekommit i något land. ”Då den förfärliga influensaepidemin nådde Danmark 1918, skördade Hindhede ännu en triumf. Hans land var det enda i hela Europa som inte uppvisade en högre dödlighet under influensaepidemin 1918 än under åren före kriget. Dödlighetsprocenten ökade på grund av denna epidemi i de neutrala länderna, med 24 procent i Norge, 27 procent i Sverige, och i Spanien 46 procent, över dödlighetssiffran för åren 1908-1913. Men den i Danmark faktiskt föll under dödlighetssiffran för åren 1908-1913.

Följande tabell klarlägger tydligt detta häpnadsväckande faktum.
Dödlighet per 1.000 invånare perioden 1908-1913 (genomsnitt) och 1918.

1. Danmark….. 13,3 och 13,1 minskning 2 %
2. Norge….. 13,5 och 16,7 ökning 24 %
3. Sverige….. 14,1 och 18,0 ökning 27 %
4. Holland….. 13,6 och 17,1 ökning 26 %
5. Spanien….. 23,0 och 33,6 ökning 46 %
6. Schweiz….. 15,2 och 19,0 ökning 25 %
   

”Genom sina upptäckter kunde han inte bara rädda danskarna från hungersnöd, sedan de allierade makterna stoppat all import av födoämnen till Danmark, utan även att minska dödlighetssiffran under den svåra influensaepidemi som följde i världskrigets spår, på så sätt bevisande att ”kunskap är makt och om den inte är makt, så är den ingen kunskap”.        

Jämförelse mellan Sverige och Danmark

En dansk dokumentär kring spanska sjukan i Danmark, som visades 2018  på SVT/UR (Spanska sjukan dödar de unga), fick mig att kolla upp om Waerland verkligen hade rätt i sin bok när det gällde att dödstalen i Danmark minskade. I dokumentären berättade man att det var ca 8.000 som dog 2018 av spanska sjukan och att det var en katastrof för samhället.

Visst var det en katastrof och många dog, men det intressanta var att om man jämför dödstalen mellan 1913 och 1918  så var det främst de mellan 15-44 år där dödligheten ökade. I övriga åldersgrupper minskade dödligheten eller var ungefär densamma som 1918. Totalt minskade den med 2 % om man jämför mot 1917 eller medelvärdet för perioden 1908-1913. Motsvarande siffror för Sverige var en ökning med 34 % mot 1917 och 29 %, 2 % högre än Waerlands siffra, jämfört med 1908-1913.

Man undrar då om siffran 8.000 är korrekt. Det kan den säkert vara, men många som dog skulle gjort det ändå utan spanska sjukan. Men i åldersgruppen 15-34 år ökade dödstalet med nära 150 % jämfört med 1913. Det var i och för sig från en väldigt låg nivå, men innebar att ca 3.000 fler dog.

Vad har vi lärt oss av detta?

Om det var Hindhedes ”näringsexperiment” som var orsaken till att Danmark klarade sig bättre än övriga Europa från spanska sjukans härjningar går givetvis inte att bevisa. Men bevisligen minskade dödligheten och att Hindhede fick gehör för de föreslagna åtgärderna är det nog ingen tvekan om.

Man kan då ställa sig frågan vad som annars var orsaken? Inte berodde det på att Danmark var mer förskonat än övriga Europa för krigets härjningar då dödligheten i Sverige, som inte var med i första världskriget, ökade drastiskt 1918.

Idag vet vi dock att fullkornsbröd innehåller det mesta av vad man behöver när det gäller vitaminer och mineraler, och en hög andel fibrer som stärker tarmfloran. Vi vet också att tarmfloran är viktig för vårt immunförsvar.

Vad vi inte får från fullkorn är främst C-vitamin och D-vitamin. Men nu var det givetvis inte bara fullkornsbröd man åt i Danmark utan också mycket potatis och grönsaker som bägge ger mycket C-vitamin, och så slog spanska sjukan till i maj/juni då solen gör att man fyller på sitt förråd av D-vitamin automatiskt om man är ute i friska luften. Visst kan därför fullkornsbrödet var det som var den avgörande faktorn.

Och nu har vi covid-19

Idag har vi en ny viruspandemi som sveper över världen. Människor dör i tusentals, men inte i lika hög utsträckning som under spanska sjukan. Det var för övrigt så sent som 2006 man kunde visa att den berodde på ett influensavirus av typen H1N1.

Mot coronaviruset SARS-CoV-2, och covid-19 som den orsakar, finns idag inga botemedel enligt sjukvården. Att näringsstatus skulle ha betydelse för dödligheten finns det ingen inom skolmedicinen som vågar ta i sin mun. Man är helt beroende av vetenskapliga studier som ska bevisa tingens ordning innan man vågar yppa något. Och några sådana finns givetvis inte då det är ett nytt virus med en ny sjukdomsbild.

Att använda gamla erfarenheter från spanska sjukan går heller inte då inga ”godkända” studier gjordes och den enda som tagit fram fakta och i text beskrivit det hela är Are Waerland – men det var ju snart 100 år sedan.

Vad man vet om covid-19 är att vissa inte alls drabbas och vissa blir allvarligt sjuka och dör. Man pratar om att riskgrupper är äldre över 70 år och personer med underliggande sjukdomar.

Vad man inte pratar om är att näringsstatus hos en stor del av befolkningen är dålig genom hög konsumtion av industriproducerad näringsfattig mat med mycket socker, salt och vitt mjöl som bidrar till bland annat övervikt, diabetes, högt blodtryck och hjärtproblem, dvs byggt upp det man nu kallar riskgrupperna.

Idag finns tyvärr ingen Hindhede som kan göra vad man gjorde i Danmark. Vi har Anders Tegnell, som sköter Sveriges smittskydd. Det är då frågan om barriärskydd mot viruset, tvätta händerna och att undvika social kontakt, men inte ett ljud om att människor ska bygga upp sitt immunförsvar via bättre kost.

Idag sätter man istället sitt hopp till att det snart ska komma ett vaccin som gör att vi ska klara oss ändå. Under tiden dör människor, världsekonomin går på knäna och människor hålls isolerade.

/PJ