Debatten kring vem som ska bestämma över vår hälsa verkar bli allt intensivare. I ena hörnet står den etablerade skolmedicinen och i det andra alternativen, även benämnda integrativ- eller komplementärmedicin. Bägge kombattanterna vill i grunden samma sak – se till så att människor som är sjuka ska bli friska. Ändå reser sig murarna mellan dem allt högre. Orsaken är densamma som alltid när det gäller oss människor – makt och pengar. Nu har också en av de största motståndarna till skolmedicinens komplement, Dan Larhammar, blivit utsedd till ordförande i Kungliga Vetenskapsakademin.
Sedan slutet av 1800-talet och tills idag har skolmedicinen växt sig allt starkare. Drivkraften har varit nya vetenskapliga upptäckter som exploaterats av medicinindustrin och gett dem enorma vinster och inflytande – något de utnyttjat till fullo för att befästa sina ställningar. Man har lyckat genom att renodla vetenskapsparadigmet där orsak och verkan tydligt hänger ihop.
Detta är ett mekanistiskt ingenjörstänk som åsidosätter det mer holistiska synsätt som mycket av alternativen utgör. Men problemet är att människan inte är en maskin där man tydligt kan förklara funktionen av varje komponent. Vissa komponenter, som olika vitaminer och mineraler, kan ha 100-tals olika funktioner som direkt eller indirekt är beroende av varandra. Vi består också av tusentals olika kemiska föreningar och mikroorganismer som samspelar så vi kan vara levande varelser som tänker och känner. Vad vi tillför kroppen, och som via blodet förs ut till våra celler, är avgörande för hur vi mår. Detta i kombination med fysisk aktivitet, mentala påfrestningar och möjlighet till avkoppling och vila.
Alla dessa parametrar behöver man inte ta hänsyn till i läkemedelsstudier. Det räcker med att man kan visa att ett medel har effekt som är bättre än placebo med statistisk säkerhet mot just den parameter man undersöker. Det kan vara att sänka kolesterol, blodtryck, magsyra eller blodsocker, men också att lindra depression, för att nämna några av de indikationer som skapat den mycket lönsamma läkemedelsindustrin.
Att man sedan i många fall får biverkningar, både direkta och på lång sikt, genom att man blir sjuk av annat som också påverkas av läkemedlet spelar ingen roll. Ett väldigt tydligt exempel är behandlingen med statiner för att sänka kolesterol. Ja, man sänker sitt kolesterol och ja, färre dör i hjärtinfarkt i gruppen som behandlas med statiner jämfört med sockerpiller. Men vad inte kommer fram i studierna är att den totala dödligheten är densamma eller till och med högre hos de statinätande, men de dör av andra orsaker. Men enligt paradigmet som råder har statiner en bevisad effekt och sanktioneras av samhället. Att tusentals behandlas som aldrig skulle få infarkt spela heller ingen roll.
Det mer holistiska synsättet försöker istället återställa den naturliga livsrytmen och därmed orsaken till sjukdomen. Att göra ”läkemedelsprövningar” på sådan behandling går inte då det ofta är frågan om en rad olika åtgärder man rekommenderar på individuell basis. Med andra ord så kan man inte bevisa effekten enligt nuvarande paradigm.
Att miljontals människor runt om i världen ändå blir hjälpta av annat än skolmedicinen spelar ingen roll. Och speciellt inte i Sverige som med starkt stöd av Larhammar och hans gelikar vilselett majoriteten av politiker, journalister och läkarkåren att nuvarande paradigm är den enda rätta för att få samhällets stöd. Och i ett demokratiskt samhälle är det majoriteten som har rätt, eller kanske de som har mest pengar och inflytande för att se till så man får rätt.
Fortsätter vi på den skolmedicinska inriktningen kommer vi allt längre in i den återvändsgränd som består i ökad sjuklighet, lidande och kostnader då sjukdomspanoramat till stor del är ett annat idag än för 150 år sedan. Skolmedicinen och alternativen måste hjälpas åt för att återställa människors naturliga livsrytm och därmed frihet från sjukdomar. Det finns många sätt att göra det på, men genom nuvarande hälsoparadigm kommer vi få svårt att lyckas. Ett steg i rätt riktning är dock regeringens utredning, ”Ökat patientinflytande och patientsäkerhet inom annan vård och behandling än den som bedrivs inom den etablerade vården”, som ska presenteras senast 31 mars 2019.
20180112/Pehr-Johan Fager
