Metallen aluminium är det tredje vanligaste grundämnet på jorden efter syre och kisel. Men aluminium finns inte naturligt som metall utan enbart som Al3+-joner i olika bergarter och i alla jordar. Det kan tyckas märkligt att aluminium inte har någon biologisk funktion när det är så vanligt förekommande. Nej, det är faktiskt istället något vi ska akta oss för då det är skadligt för allt levande att få i sig.

Vi får ändå alla i oss en hel del aluminium via det vi äter och dricker. Men enligt myndigheterna är aluminium inte något som påverkar oss människor negativt i de nivåer vi normalt blir utsatta för. Enligt EFSA får vi normalt i oss mellan 1,6 – 13 mg per dag, men det är bara en bråkdel av det vi får i oss som tas upp av kroppen, ca 0.15 %. Och det mesta av det vi ändå får i oss försvinner ut via njurarna utan att tas upp av kroppens celler. Förmodligen har dessa skyddsmekanismer selekterats fram genom årmiljoner av evolution för att aluminium påverkar livsprocesser negativt.

När det gäller människor visar experiment att aluminium är neurotoxiskt, men påverkar också andra celler och organ i kroppen negativt. Det beror på att den trevärt positiva aluminiumjonen kan korsbinda proteiner men också strukturer i cellkärnan såsom kromatin, ett komplex av DNA och protein, så att det inte fungerar som det ska. ref 1

Aluminium är faktiskt farligt för allt levande. Därför har inte bara människor, utan även växter, speciella skyddsmekanismer för att se till så att vitala processer inte hämmas av det aluminium växter utsätts för. Skulle inte skyddsmekanismerna finnas skulle allt liv på jorden se helt annorlunda ut.

Trots våra skyddsmekanismer kan vi få i oss så mycket aluminium att det kan vara skadligt, och det finns därför gränsvärden för intag som myndigheterna satt upp. Enligt EFSA så är upp till 1 mg per kg kroppsvikt och vecka ofarligt, dvs 70 mg, eller 10 mg per dag för en person på 70 kg. Men 13 mg per dag var ju övre gränsen för det normala intaget, och många får förmodligen i sig betydligt mer, så man undrar hur det kan komma sig att myndigheterna inte ser allvarligare på detta. Vi vet idag inte heller något om eventuella skadeverkningar av långvarigt intag av mindre mängder?

Notabelt är att EFSAs gränsvärde är en sänkning från det tidigare gällande från FAO/WHO från 1989 som var på 70 mg per dag för en person som väger 70 kg. Anledningen var att EFSA även tog hänsyn till att aluminium lagras i kroppen och att nivån i våra vävnader ökar under hela livet, och inte bara betydligt de kortare djurstudierna som FAO/WHO grundade sin bedömning på. Sedan 2007 har dock FAO/WHO samma gränsvärde som EFSA.

Forskarvärlden är dock inte helt enig kring aluminiums farlighet, men listan på vetenskapliga artiklar som visar på att det är något vi bör hålla oss borta från växer för varje dag. Trögheten i våra myndigheters agerande är inte förvånande på något vis. Orsaken är säkerligen den försiktighet som finns när det gäller vanligt förekommande ämnen där restriktioner skulle få stora ekonomiska konsekvenser. Jämför bara debatten om tandamalgamet där Socialstyrelsen förbjöd användningen först 2009, trots att man under många decennier känt till dess skadeverkningar beroende på innehållet av kvicksilver.

Det stora problemet är att vi i det moderna samhället får i oss mer aluminium än tidigare generationer. Aluminium används alltmer såsom tillsatser i läkemedel, kosmetika, deodoranter och matvaror. Vissa matvaror innehåller även naturligt höga aluminiumnivåer, och försurningen av våra jordar gör också att mer aluminium kommer in i det biologiska kretsloppet – även via dricksvattnet. Det finns faktiskt också hela 11 tillåtna livsmedelstillsatser (E-nummer) som innehåller aluminium.

Livsmedelsverket är otydliga i sin information. På deras hemsida kan man läsa; ”Får du i dig mycket aluminium kan det skada hälsan”. Vad som är ”mycket” säger man inget om, likaså anges inget gränsvärde för mat. Man avråder dock från att tillaga, värma upp eller förvara sura livsmedel i förvaringskärl av aluminium, eller låta sura matvaror komma i kontakt med aluminiumfolie. Men det vi får i oss via tillsatser i maten – inte ett ord! Vissa varor kan innehålla mycket höga nivåer via de E-nummer med aluminiumföreningar som är tillåtna.

Det finns en studie från 2011 där man analyserat 1 431 matvaror med avseende på innehåll av aluminium.ref 2 Av dem innehöll 117 mer än 50 mg/kg, och de flesta var olika typer av konfektyrvaror, men också gräddpulver. Kakaopulver innehöll mycket höga nivåer av aluminium, i snitt 165 mg/kg. Andra studier visar dock lite lägre nivåer för kakao. Hur mycket det finns beror förmodligen på hur mycket aluminium det finns i jorden där kakaopalmen odlas. Flera av de områdena med stora kakaoplantager är också kända för att ha hög halt av aluminium i jorden.

Thorsten Stahl och hans medarbetare, som publicerade studien om matvaror 2011, har också kommit med tre nya studier i april 2017 publicerade i Environmental Sciences Europé ref 3-5. Där redogör man för hur mycket aluminium man får i sig från vissa typer av kokkärl för kaffe och campingutrustning. Nivåerna är mycket höga av aluminium och överskrider ofta gränsvärdet och speciellt om man förvarar eller tillagar mat och dryck som är lite syrlig.

Aluminiumförgiftning är en process som hos de flesta går väldigt långsamt, man blir alltså inte akut sjuk. Många anser också att inlagring av aluminium i olika vävnader är en viktig orsak till det kroppsliga åldrandet.ref 6-7  Så högre intag av aluminium kan göra att vi åldras snabbare, förutom att det gör oss sjuka. En sjukdom som ofta kopplas till aluminium är Alzheimers. Trots att forskarna är oeniga finns en hel del som talar för att aluminium kan spela en viss roll. ref 8

Vissa forskare tror även att aluminium är en bidragande orsak till åldersdiabetes, åldersrelaterad försämring av immunförsvaret, muskeldystrofi, ALS, Parkinson och sarkoidos, mm.ref 7 Kanske är också den stelhet vi får i kroppen när vi blir äldre delvis beroende på aluminium. Idag är det ingen som vet, men man vet att nivån av aluminium i mänsklig vävnad stiger med åren. Att visa att det är aluminium som ligger bakom många sjukdomar och åldrandet är dock väldigt svårt då alla människor ständigt exponeras, och det är ofta ”sista droppen som får bägaren att rinna över”. Beroende på hur effektiva kroppens skyddsmekanismer är och hur hög exponering man utsätts för tar det också olika tid innan ”bägaren blir full”.

Förmodligen är risken störst hos personer med en tarm som inte har det naturliga skyddet och därför släpper igenom aluminium lättare in i blodet. Orsaken till det kan vara en utarmad tarmflora som gör att tarmen ”läcker”. Än värre kan det då vara om man har nedsatt njurfunktion, vilket kadmium bland annat bidrar till, så att man inte kan göra sig av med det aluminium som kommit in i blodbanorna via urinen.

Intressant är att litium har visat sig i flera studier kunna tränga ut aluminium ur kroppen ref 1, 9. Likaså att litium kan minska de skador som uppstår beroende på kadmium ref 10. Detta står att läsa mer om i boken ”Litium det nya hälsomineralet”, och mer om det kanske kommer här på Hälsobygget framöver.

PJF20180121

Referenser

  1. Bjorksten J, Crosslinkages in protein chemistry.  Academic Press, New York, Advances in Protein Chemistry, Vol 6. pp. 343-381,1951.
  2. Thorsten Stahl, et al, Aluminium content of selected foods and food Products. Environmental Sciences Europe 2011, 23:37.
  3. Thorsten Stahl et al. Migration of aluminum from food contact materials to food—a health risk for consumers? Part I of III: exposure to aluminum, release of aluminum, tolerable weekly intake (TWI), toxicological effects of aluminum, study design, and methods. Environ Sci Eur. 2017; 29(1): 19, https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5388732/
  4. Thorsten Stahl et al. Migration of aluminum from food contact materials to food—a health risk for consumers? Part II of III: migration of aluminum from drinking bottles and moka pots made of aluminum to beverages. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5388725/
  5. Thorsten Stahl et al. Migration of aluminum from food contact materials to food—a health risk for consumers? Part III of III: migration of aluminum to food from camping dishes and utensils made of aluminum. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5388722/Bjorksten J, Aging, primary mechanism. Gerontologia 8: 1963; 179-192,.
  1. Klatzo H et al, Experimental production of neurofibrillary degeneration I. Light microscopic observation. Journal of Neuropathology & Experimental Neurology, vol. 24, 1965; pp. 187–199.
  2. Ganrot PO, Metabolism and possible health effects of aluminum. Environ Health Perspect.1986 Mar;65:363-441.
  3. Masahiro Kawahara, Midori Kato-Negishi, Link between Aluminum and the Pathogenesis of Alzheimer’s Disease: The Integration of the Aluminum and Amyloid Cascade Hypotheses. International Journal of Alzheimer’s Disease Volume 2011, Article ID 276393, 17 pages.
  4. Bhalla Pet al. Potential of lithium to reduce aluminium-induced cytotoxic effects in rat brain. Biometals, 2010 Apr;23(2):197-206. doi: 10.1007/s10534-009-9278-4.
  5. Al-Azemi M et al, Lithium protects against toxic effects of cadmium in the rat testes. J Assist Reprod Genet, 2010; 27:469–476