Antibiotika, dvs läkemedel som tas via munnen, eller i speciella fall intravenöst, och som ska ta död på bakterier i kroppen, är faktiskt relativt nytt ur ett historiskt perspektiv. Det var 1928 som penicillinet upptäcktes av Alexander Flemming. Men trots att penicillinet var känt så var det faktiskt sulfan som kan sägas vara det första antibiotikumet som blev tillgängligt för en bredare allmänhet. Det lanserades i mitten av 1930-talet, och det var först 1942 som penicillinet introducerades kommerciellt. Eftersom penicillinet var betydligt mer effektivt och hade mindre biverkningar än sulfan blev det snabbt det mest använda antibiotikumet. Idag har vi förutom sulfa och det ursprungliga penicillinet drygt tio olika klasser av kemiska föreningar som kan användas för att förhindra bakteriella infektioner.
I Sverige var förbrukningen ca 15 dygnsdoser per 1000 personer 2007. Det betyder statistiskt sett att var 66:e person du ser äter antibiotika. Socialstyrelsens statistik visar att 2,3 miljoner svenskar, alltså var fjärde svensk, fick antibiotika 2007 och att nästan 4 miljoner recept skrevs ut. Visserligen har förskrivningen totalt sett minskat med ca 20% sedan dess, och ännu mer i gruppen 0-4 år som tur är, men det är en enormt hög förskrivning fortfarande. Se bilden nedan.
Man kan ju undra hur mänskligheten kunde klara sig genom årmiljonerna utan antibiotika? Skulle var fjärde svensk dö om det inte fanns antibiotika? Givetvis inte, men visst har antibiotika räddat många liv. Att den har varit livräddare för miljoner människor är det väl ingen tvekan om, men kan antibiotika också vara ett hälsohot – och i så fall på vilket sätt och till vilket pris? Resistensutveckling är det säkert någon som tänker, men inte det jag tänker på i första hand.
Varför kan det då annars vara skadligt med antibiotika? Jo antibiotika är något fullständigt onaturligt på det sätt det tillförs människan. Den påverkar de flesta bakterier i kroppen, både goda och onda. Ja, för det finns ju goda bakterier som de flesta känner till. Det finns mer än tio gånger så många bakterier i vår kropp än vad det finns celler – och den övervägande majoriteten är faktiskt goda. Vi har under årmiljonerna utvecklats tillsammans med bakterierna – och det är de goda bakterierna i samspel med vårt immunsystem som skyddar oss mot de onda. Utan detta skydd av goda bakterier skulle vi snabbt bli mycket sjuka och dö. När vi då får en antibiotikakur så rubbas balansen och när de onda bakterierna dör så dör också många av de bakterier som skyddar oss.
Man kan likna en antibiotikabehandlings påverkan i vårt tarmsystem med en kalhuggning av regnskogen. När träden försvinner förstörs också hela det komplexa ekosystemet med sina djur och växter. Det som gynnas av den nya miljön tar dock snabbt över. Det kan ta mycket lång tid innan skogen återställs, om den någonsin gör det. På samma vis kan hela det komplexa samspelet mellan våra tarmbakterier förstöras av antibiotika, vårt immunsystem försvagas, viket kan påverka oss negativt på många olika sätt.
När nu balansen ändras kan många olika saker uppkomma. Ett av de mest kända problemen är att vissa bakterier och svampar som normalt finns i tarmen, och som inte dör av antibiotika, får bättre livsmiljö och tar över. Det är främst frågan om bakterien Clostridium difficile, som orsakar diarré, eller jästsvampen Candida albicans som kan ge många olika sjukdomssymptom. (läs mer på Folkhälsomyndighetens hemsida om Clostridium och Candida)
Ett annat problem är att vi faktiskt lättare blir sjuka igen efter en antibiotikakur. Hur vanligt är det inte med ”öronbarn” eller familjer där halsflussen hela tiden kommer tillbaka. En av de största orsakerna är att det naturliga skyddet inte fungerar beroende på obalans i tarmfloran. Under början av 1990-talet var förskrivningen till barn mellan 0-4 år högst av alla, vilket ju grafen från Folkhälsomyndigheten visar. Som tur är har den trenden brutits.
Det kanske allvarligaste problemet är dock att hela vårt immunsystem rubbas när vi får obalans i tarmfloran. Och konsekvenserna av det kan vara väldigt olika hos olika människor. Det är därför man inte på normal vetenskaplig grund kan påvisa att behandling med antibiotika är en bidragande orsak till en speciell sjukdom. Och kan man inte påvisa det i kontrollerade kliniska studier existerar inte problemet enligt vår traditionella vetenskapstro.
Genom att se på epidemiologiska data finns det dock mycket som tyder på att antibiotika ligger bakom flera av de sjukdomar som ökat kraftigt de senaste 50-60 åren. Det är tydligast när det gäller astma och olika typer av allergier. Man har länge vetat att astma och allergier beror på att vårt immunsystem felreagerar, men varför det felreagerar är det ingen som riktigt kan förklara. Det finns dock numera vissa teorier om hur det kan gå till, och som bygger på den senaste immunologiska forskningen.
Det finns även en rad andra sjukdomar som direkt eller indirekt kan bero på att vårt immunsystem felreagerar. Det är bl a alla de inflammatoriska tarmsjukdomarna, födoämnesintolerans, och många andra autoimmuna sjukdomar. Det finns också en studie publicerad i JAMA från 2004 som visar att risken att få bröstcancer var starkt korrelerad med hur många dagar man ätit antibiotika. Läs mer här. Vi vet också att cancer indirekt är beroende på hur vårt immunsystem fungerar, så det kan ju också finnas en svag koppling med andra typer av cancer.
En annan intressant aspekt när det gäller antibiotika är att man redan under 1940-talet upptäckte att man kunde få snabbare tillväxt vid djuruppfödning om man gav låga doser av antibiotika i fodret. En gris kunde öka 15 % mer i vikt med samma mängd näring. Förmodligen slogs vissa tarmbakterier ut som hade en reglerande funktion på tillväxten ut av antibiotikan. Hur detta kan överföras på människor är svårt att säga, men kanske är det en bidragande orsak till att vi blivit större och tjockare. Att tillsätta antibiotika i foder i tillväxtökande syfte är dock sedan 2006 tillbaka förbjudet i EU, men det förbjöds faktiskt redan 1986 i Sverige. Läs mer om ”antibiotic growth promotors”.
Vad som än är sant när det gäller olika sjukdomars beroende av antibiotika så kan vi konstatera att risken för att vårt immunsystem felreagerar eller försvagas ökar betydligt vid antibiotikaanvändning. Och anledningen till det är att antibiotika leder till en mer eller mindre stor obalans i vår tarmflora. Det är det som är det stora hälsohotet.
Det finns trots allt idag metoder att minska risken för denna obalans, och det är att aktivt tillföra probiotika – hälsosamma bakterier, under och efter en antibiotikakur. Man får dock inte glömma att också äta en kost som gynnar dessa bakterier, såsom spannmålsprodukter av fullkorn, frukt, nötter och grönsaker. Om inte får man inte någon större effekt av probiotikan.
Det slutgiltiga svaret på frågan om antibiotika är livräddare eller hälsohot är givetvis både och. Visst har antibiotika räddat många liv, men det är inget mirakelmedel. Debatten om hälsohot har dock enbart fokuserats på resistensutveckling vid överanvändning. Visst är resistensutveckling ett hälsohot, eftersom det minskar möjligheterna för antibiotika att var livräddare, men det stora hälsohotet är som sagt påverkan på tarmfloran och därmed vårt immunsystem. Mycket kommer säkert att skrivas om detta i framtiden – vi är bara i början av att förstå vilka problem den överdrivna användningen av antibiotika skapar. Och då är det de långsiktiga biverkningarna som är det stora problemet.
För den som vill lära sig mer om hur vårt immunsystem fungerar och dess samspel med probiotika rekommenderar jag boken ”Probiotic Revolution” av Gary B. Huffnagel, professor i mikrobiologen och immunologen vid Michigan Medical Center, USA. Den har några år på nacken men intressant ändå (klicka här).
20171029/PJF
