6. Problemet med salt är mycket mer än högt blodtryck

Intressant att följa debatten om salt. För 70 år sedan ansågs högt intag av koksalt (natriumklorid) inte som något problem för folkhälsan. Are Waerland varnade dock för saltets negativa effekter redan på 1930-talet, och gav 1948 ut boken ”Våra giftbrunnar”,  där han på ett mycket pedagogiskt sätt redogör för natriumkloridens skadliga effekt. De senaste 30-40 åren har dock de flesta varit överens om att för mycket salt inte är bra när det gäller blodtryck. Så sent som 2013 publicerades en stor metaanalys av 32 studier kring blodtryck och koksalt gjort av Cochran Institutet. Den visade tydligt att en minskning av saltintaget också sänker blodtrycket.

Nu har dock pendeln börja svänga åt andra hållet då många inom hälsorörelsen propagerar för att vårt intag av salt inte är något problem. Det finns till och med personer som anser vi ska äta mer natriumklorid, men då i form av havssalt, som vissa anser bättre.

Visst behöver vi både natrium och klor, som är koksaltets beståndsdelar, med det kan vi faktiskt få tillräckligt av via organiskt natrium och klor som finns i det vi äter, utan att tillsätta extra mineraliskt koksalt.  En helt naturlig vegetarisk kost ger natrium och klor som motsvarar ca 1 gram koksalt, vilket egentligen är tillräckligt. Äter vi sedan smör och  bröd med lite tillsatt salt kommer vi snart upp i 3-4 gram. De flesta personer äter dock betydligt mer, vilket också gör att de utsöndrar största delen via urinen. Saltmängder i urinen på 10-15 gram per dygn är inte helt ovanligt.

Kroppen strävar hela tiden efter balans när det gäller natrium, vars nivå i blodet är ytterst välreglerad. Natriumet finns där för att skapa jämvikt mellan saltmängden i cellerna och i blodet och se till så att proteinerna i blodplasman är lösta. Men i våra celler finns ytterst lite natrium, utan istället kalium och andra positiva joner. Då natrium inte heller förbrukas, på samma sätt som våra makronäringsämnen, måste nära nog allt vi får i oss utsöndras eller lagras i kroppen. Om inte kommer det finnas för mycket natrium i blodet vilket drar ut vatten ur cellerna via osmos.

Vi måste därför dricka mer för att kompensera det höga saltintaget. Njurarna gör sedan det största jobbet för att snabbt få ut natriumet ur blodet tillsammans med vattnet, för att återskapa balansen, men vi svettas också ut en del av överskottet. Men klarar inte njurarna av att utsöndra koksaltet tillräckligt snabbt samlar vi alltså på oss vätska, vilket kan leda till högre blodtryck, och då speciellt om vi också har ”stela” blodkärl.

En hel del ”saltlösning” går också ut ur blodbanan in i  det så kallade interstitiella utrymmet mellan cellerna, vilket kan skapa ödem, eller lagras i ben, brosk och bindväv. 10 gram salt kräver ca 1 liter vatten för att kroppen inte ska ta skada, utan detta vatten måste det lagras i kroppen i fast form om inte njurarna fungerar optimalt. Det finns många exempel på personer med högt saltintag som efter att satts på helt saltfri kost fortsätter att utsöndra stora mängder natrium i urinen i veckor, och ibland månader, innan balans uppstått mellan intag och utsöndring.

Det är också viktigt att natriumnivån inne i cellerna inte får bli för hög för då slutar vitala processer att fungera. Av den anledningen har alla celler en funktion som kallas natrium-kaliumpump, och som hela tiden ”trycker ut” natrium som diffunderat in i cellen och ”plockar in” kalium istället. Det är en energikrävande process. Med högre nivå av natrium i blodet och dåligt fungerande mitokondrier inne cellerna, som producerar ATP, uppstår obalans som gör att cellerna kan dö.

Miljoner år av evolution visar att inga levande djur, inklusive människan, egentligen är skapta för att få i sig annat natrium än det organiska som fås via den naturliga kosten. Fiskar som finns i havet har exempelvis speciella körtlar som utsöndrar koksalt som de får i sig via havsvattnet. Havsfisk smakar ju heller inte salt trots att de lever i en miljö med över 30 gram salt per liter. Saltmängden i både insjöfisk och havsfisk, liksom i kött vi äter, är inte mer än ca 1 gram per kg. Att få i sig mer än 5 gram natriumklorid via osaltad föda är i princip omöjligt även om man bara äter kött eller fisk. Grönsaker och färsk frukt innehåller oftast inte mer än 0,1 gram salt per kg.

Att få i sig för mycket koksalt, vilket en stor del av befolkningen får, är egentligen skadligt på lång sikt. Förutom risken för högt blodtryck så belastar de njurarna onödigt mycket. Det har också visat sig i studier att andra mineraler såsom litium försvinner snabbare ur kroppen om man  samtidigt har högt intag av natrium. Samma sak gäller för kalcium och magnesium. Med andra ord så är vårt behov av dessa mineraler, och förmodligen också andra,  större om vi har ett högt intag av koksalt. Men studier visar också att högre saltintag ökar mängden protein man förlorar via urinen.

Problemen med för mycket natrium är dock betydligt fler än bara högt blodtryck och risk för brister på viktiga mineraler. För att bibehålla rätt nivå av natrium i blodet utsöndras olika hormoner som i sin tur påverkar njurarnas förmåga att utsöndra salt och vatten. Risken är stor att hela njurens reglersystem överbelastas, vilket kan leda till temporära, och sedan permanenta, njurskador. Intressant att notera är att personer som härstammar från Afrika och Sydostasien och bor i USA, där man har mycket högt saltintag, har 3-5 gånger så stor risk att få njurskador som kräver dialys än personer med Kaukasiskt ursprung. I Mellanöstern och Europa har vi en mångtusenårig tradition att använda salt, vilket inte är fallet i Afrika och Sydostasien. Många som kommer från dessa länder har kanske därför njurar som inte tål salt lika bra.

Andra problem med högt intag av natriumklorid är ökad produktion av magsyra. Det sker tills körtlarna blir så förstörda och produktionen istället minskar. Innan dess har dock de flesta redan börjat äta syrahämmande läkemedel. Rätt mängd saltsyra är en ytterst viktigt del i matsmältningen för att vi ska kunna ta upp de näringsämnen vi behöver.

Ett annat problem med högt intag av koksalt är att risken för benskörhet ökar. Anledningen är att saltet bidrar till försurningen i kroppen. Mer mineraliserat ben måste då lösas ut för att kroppens pH ska kunna upprätthållas.

Den inlagring av salt som sker i hud, brosk och senor, och som sker vid högt intag, kan bland annat ge reumatiska symptom och psoriasis. Det finns många fall där personer med reumatiska symptom och psoriasis blivit fria från dessa efter att helt avstått från koksalt.

Idag har det inom hälsokretsar blivit populärt att istället för koksalt, ren natriumklorid, salta med havssalt. Det påstås att det inte ska ha de nackdelar koksalt har. Skillnaden är att det finns en rad andra mineralämnen i havssalt, men mängden natriumklorid är faktiskt i stort sett densamma, 95 % mot 99  %. Tyvärr är det så små mängder av de andra mineralerna att det har minimal betydelse för kroppens totala mineraltillskott. När det gäller exempelvis magnesium, som är ett av de ämnen det finns mest av förutom natrium och klor i havssalt, så ger 5 gram havssalt bara ca 0,002 gram magnesium (0,5 % av RDI). Äter du en bit broccoli på 100 gram får du mer än 10 gånger så mycket magnesium, liksom från 2 teskedar solrosfrön. För att försöka få i sig det dagliga rekommenderade intaget av magnesium via havssalt så krävs det ca 1 kg salt.

Problemet med för mycket koksalt, och även havssalt, är att det är så förrädiskt, då man kan äta stora mängder under lång tid utan att märka några negativa effekter. En del kan få symptom såsom högt blodtryck, men att då bara äta blodtrycksmedicin, utan att också drastiskt minska saltintaget, hjälper inte mot de andra problemen.

Tyvärr har skolmedicinen svårt att se helheten utan fokuserar oftast bara på symptom och inte orsaken bakom. Att förstå orsaken är också något som är betydligt svårare då något som exempelvis benskörhet kan bero på en rad olika faktorer såsom för lite kalcium, D-vitamin, K-vitamin, östrogen, testosteron eller litium, likaså stillasittande, för hög nivå av parathormon, eller som sagt för mycket natriumklorid i kosten –  eller ska vi säga en kost som försurar kroppen, där högt intag av natriumklorid är en av huvudorsakerna i kombination med för lite bikarbonat eller ämnen som kan bilda bikarbonat.

Ja, hälsa och sjukdom är ett komplext område där tyvärr skolmedicinen försöker använda samma logik för att behandla sjukdomar som uppkommer efter en långvarig obalans i kroppen som för ett brutet ben, dvs en lösning som bygger på ett enkelt orsakssamband. När det gäller benbrott fungerar det utmärkt, men när det gäller hjärtkärlsjukdom, benskörhet, njurproblem mm, fungerar det betydligt sämre eller inte alls. Det finns dock en del personer inom läkarskrået som förstår detta, men de har mycket svårt att få sin röst hörd i det ”informationsbuller” som råder, och som förstärks av myndigheter och marknadskrafterna.

/PJ