5. Solanin i potatis – hur farligt är det egentligen?

Många har säkert hör att potatis som är grön för den legat ute i ljuset kan vara giftig. Ja, det ligger en viss sanning i det då sådan potatis innehåller högre nivåer än annars av ämnet solanin. Det är en så kallad glykoalkaloid som faktiskt kan vara dödlig om man får i sig 300-400 mg på en gång. Men det är inte solaninet som gör potatisen grön, utan klorofyll, som också bildas när potatisen blir utsatt för ljus.

Men vad många inte vet är att solanin, i de lägre doser man normalt får från intag av potatis, faktiskt har många positiva effekter på vår hälsa. Modern forskning har visat att det har antiinflammatoriska, och smärtstillande egenskaper, men att solanin också kan hämma olika typer av mikroorganismer, samt förhindra uppkomst och spridning av tumörer.

Det finns många växter som är giftiga

Att växter innehåller ämnen som kan vara giftiga är i sig inte ovanligt. De finns där helt naturligt som skydd för växterna mot skadeinsekter och mikroorganismer. När människor äter stora mängder av dessa växter, och på så vis får i sig deras gifter, kan vi bli allvarligt sjuka och i värsta fall dö. Det kanske mest kända och giftigaste ämnet i växtriket är nikotin där det räcker med en engångsdos på 30-60 mg, en dryg knivsudd, för att man riskerar att dö. Det är mindre än vad som behövs för ”pilgiftet” curare. En cigarett innehåller ca 2 mg nikotin. För gyromytrin från stenmurklan krävs ca 2100 mg, och för koffein måste man få i sig 3000-6000 mg för att man ska avlida. Bittermandlar, linfrön och muskotnöt är andra exempel på matvaror man ska akta sig för att äta för mycket av då de innehåller giftiga ämnen.

Egentligen är det ytterst osannolikt att människor får i sig så mycket av de mest potenta växtgifterna så att man kan dö. Vi har ju under hela evolutionen haft dessa giftiga växter runt omkring oss och genom det naturliga urvalet utvecklat en viss ”motståndskraft”, men också lärt oss vad man kan äta och hur mycket. Många av de växterna har också använts inom växtmedicinen i tusentals år.

Trots det kan känsliga personer säkerligen påverkas av betydligt lägre doser än andra. Det kan ha att göra med allmän hälsostatus, medicinering, tarmfloran, eller brist på någon eller nåra vitaminer eller mineraler, så att de naturliga ”avgiftningssystemen” inte fungerar.

Glykoalkaloider i potatis och andra växter

Men nu var det solanin det här huvudsakligen skulle handla om. Eller egentligen också chaconin, en mycket närbesläktad glykoalkaloid som det faktiskt finns lite mer av i potatis än solanin. Glykoalkaloider finns  för övrigt av olika slag hos en rad olika växter som hör till växtfamiljen Solanaceae, eller på svenska nattskatteväxter. Dit hör bland annat tomat, paprika, aubergin, bocktörne (gojibär), physalis och chili.

Det finns också uppgifter om att glykoalkaloider finns i andra växter som inte hör till nattskatteväxterna. Det är exempelvis blåbär, sockerbeta, körsbär, ockra och kronärtskocka. Att det skulle vara så finns dock inga klara vetenskapliga belägg. Den enda källa som någorlunda enkelt går att hitta på Internet är från den amerikanska miljöorganisationen NIEHS som nämner det i en rapport från 1998. Den referens de anger går dock inte att inte att hitta i någon vetenskaplig databas.

Hur farligt är glykoalkaloider

Egentligen finns det förvånansvärt lite forskning på hur farligt solanin och chaconin är, och ännu mindre finns studerat gällande de glykoalkaloider som finns i andra ätliga nattskatteväxter såsom tomatin i tomater och solasonine och solamargin i aubergin.

I övriga ätliga nattskatteväxter finns det egentligen inte några uppgifter över huvud taget om hur mycket glykoalkaloider de innehåller, eller att dessa skulle vara skadliga på något vis.  Ändå är det många som generellt varnar för att äta nattskatteväxter och påstår att intag av glykoalkaloider från dessa gjort dem sjuka. Om så är fallet har dock inte vetenskapligt bevisats, men kan givetvis vara sant ändå.

När det gället tomatin så finns en del data, men att ämnet skulle vara farligt så man blir allvarligt sjuk finns inget som tyder på. Det mesta försvinner också när tomaten mognar. Gröna tomater kan innehålla 100 gånger mer tomatin. De glykoalkaloider man sett i tomat och aubergin har också visat sig ge mildare toxiska effekter än solanin och chaconin i djurexperiment. För paprika och chili finns knappt några data publicerade, men en studie visar på lägre innehåll  än i potatis.

Upptag och toxiska effekter

När det gäller glykoalkaloider i potatis så har experiment på råttor och möss visar att det mesta av dessa inte tas upp av kroppens celler. Inom 24 timmar försvinner ca 80 % ut via avföringen och ca 10 % via urinen. De som tas upp ackumuleras i olika organ och utsöndras med en halveringstid hos människan på 35-60 dagar. Det är också mest solanidine som tas upp, dvs alkaloiddelen av solanin och chaconin. Glykodelen, som skiljer de båda ämnena åt, spjälks till stor del bort redan i magsäckens sura miljö genom så kallad hydrolys.

De toxiska effekterna man ser av glykoalkaloider är främst att de hämmar ett enzym som gör att signalsubstansen acetylkolin bryts ner. Acetylkolin är viktigt för att föra över nervsignaler till bland annat musklerna. Om det inte bryts ner ackumuleras det i nervändorna och gör att signalöverföringen störs, vilket kan leda till spasmer och kramper i musklerna. De nivåer man får i blodet efter en normal portion potatis på 200-400 gram är dock mer än hundra gånger lägre än den dos som ger 50 % reduktion i enzymets aktivitet i laboratorieförsök.

Acetylkolin sköter också mycket av signalöverföringen i hjärnan. Intressant är att hämmare av acetylkolinesteras kan ge positiva effekter då det är frågan om en sjukdom som Alzheimers. Det beror på att den normala signalöverföringen är för svag och en hämning av nedbrytningen av acetylkolin gör att den fungerar bättre. Det finns flertalet läkemedel som används vid Alzheimers som har den verkningsmekanismen.

Man har också sett att höga nivåer av glykoalkaloider kan förstöra cellmembran genom att binda in till kolesterol, som utgör en viktig del av alla cellmembran. Det verkar dock krävas att glykodelen sitter ihop med alkaloiddelen för att så ska ske. Om inte hydrolysen av solanin och chaconin sker i magsäcken så borde därför risken för att tarmslemhinnan skadas öka. Att äta mycket potatis samtidigt som syrahämmande läkemedel är kanske därför inte en så bra idé.

De studier kring giftigheten  av på solanin och chaconin som finns är nästan uteslutande gjorda på olika typer av gnagare och en del på apor. Djur verkar för övrigt tåla betydligt högre doser än människan –  flera hundra gånger –  vilket man kan se i så kallade LD50 tester, dvs den dos som behövs för att 50 % av försöksdjuren ska dö. Men några LD50-tester har givetvis inte gjorts på människor, varför man inte vet LD50-dosen för oss.

Det finns bara några få kontrollerade försök på människor, och då är det frågan om ganska få individer, och studier där man gett doser som är ofarliga i syfte att se hur glykoalkaloiderna tas upp och metaboliseras i kroppen.

Nivåer i potatis av glykoalkaloider och gränsvärden

Nivån av solanin och chaconin kan variera väldigt mycket i potatis. Det finns studier som visar på allt mellan 0,5 -640 mg/kg färskvikt. Normalt innehåller dock potatis inte mer än ca 75 mg/kg, vilket ger en dos på dryga 25 mg om man äter 3-4 normalstora potatisar.

Myndigheterna i vissa länder har satt en gräns att man inte får sälja potatis med mer på 200 mg glykoalkaloider per kg färskvikt. Det gäller bland annat i Sverige, men EFSA, den europeiska matsäkerhetsmyndigheten, har dock inte uttalat sig i frågan.

Att man inte har mer tydligt uttalade gränsvärden kan bero på att det egentligen finns ganska få fall beskrivna i den vetenskapliga litteraturen där individer eller grupper av människor blivit stark negativt påverkade av glykoalkaloider från potatis.

De symptom man sett, och där man sedan härlett symptomen till potatis, är yrsel, illamående, feber och hallucinationer, och enstaka dödsfall. Utifrån det har man sedan kommit fram till att  den lägsta dödliga dosen för människor ligger på 3-6 mg/kg kroppsvikt, dvs 210-420 mg solanin vid engångsdos om man väger 70 kg. Det skulle man teoretiskt kunna få om man äter 3-6 kg oskalad potatis vid ett och samma tillfälle som innehåller 75 mg/kg. Skalar man potatisen behövs mer då skalet innehåller högst nivå av  glykoalkaloider.

I försök på människor där man intravenöst tillfört solanidine, dvs alkaloiddelen av solanin, så försvann 90 % ut från blodet och in i kroppens celler inom 20 minuter. Endast 5 % av dosen lämnade kroppen efter 24 timmar och sedan bara 1-2 % varje dygn, vilket tyder på ett aktivt upptag och ackumulering i cellerna.

Av den dryga handfull fall av allvarlig solaninförgiftning som beskrivits i litteraturen de senaste 100 åren har nivåerna av solanin varit 100-400 mg/kg potatis. I en fallstudie med skolbarn visade barnen  symptom redan 5 minuter efter det att de börjat äta, vilket är lite märkligt då solaninet inte borde hunnit komma in i kroppen på så kort tid. Andra studier visar att det tar 4-8 timmar innan man når de högsta nivåerna i blodet.

I tester på människor där man oralt gav glykoalkaloider från potatis i en dos på 2 mg/kg  kroppsvikt, dvs 140 mg för en person som väger 70 kg (motsvarar ca 2 kg potatis) noterade man förgiftningssymptom hos en del av individerna. Lägre doser gav inga eller mycket svaga symptom. Högre doser testades inte.

Det finns också rapporterat i djurstudier att mycket höga halter av solanin skulle leda till missbildningar under graviditeten, men det finns ingen forskning som tyder på att så faktiskt skulle vara fallet hos människor.

När det gäller cancer finns det en del epidemiologiska studier som visar en förhöjd risk för cancer i matsmältningssystemet som tros vara kopplat till intag av potatis, men det finns också studier som visar på motsatsen.

Forskningen kring solanins och chaconins giftighet för oss människor är egentligen väldigt bristfällig och i vissa fall motstridig. Potatis har dock varit stapelföda i många hundra år i Sverige, så skulle det vara farligt att få i sig glykoalkaloiderna i ”normaldoser” borde det finnas betydligt fler rapporter som visar det.

Glykoalkaloider och Internet

På Internet kan man läsa en hel del om hur farligt solanin är och hur känsliga en del personer är för att äta växter från nattskattesläktet. Några vetenskapliga belägg finns sällan, utan det är bara den enskilda personen som kopplat sina symptom till solanin. Det är mycket möjligt att det stämmer och beror på att dessa människor är extra känsliga för glykoalkaloider. Men det kan också bero på för låg syraproduktion i magsäcken eller en dysfunktionell tarmflora, vilket lett till att tarmepitelet skadats så upptaget av giftiga ämnen är högre än normalt.

Intressant är att det finns en vetenskaplig studie som visar att en viss stam av  Laktobacillus plantarum kan bryta ner glykoalkaloider via hydrolys.

En normal tarmflora skyddar oss på många olika sätt, men användning av antibiotika och en kost med för lite prebiotika (näring för tarmbakterierna), som bland annat fibrer, är huvudorsakerna till att tarmfloran skadas.  Å andra sidan kan det dessa människors symptom bero på helt andra saker än glykoalkaloider och skadat tarmepitel. Mer forskning kring detta skulle verkligen behövas.

Positiva effekter av glykoalkaloider

Intressant är att de nu finns en hel del modern forskning som tyder på att glykoalkaloiderna i nattskatteväxter faktiskt är bra för oss. Speciellt Intressant är all den biokemiska forskningen på cellkulturer som tydligt visar att solanin har hämmande effekt på en rad olika tumörer som bland annat  prostata-, bröst- och koloncancer.

Den senaste kom i november 2016 från en kinesisk forskargrupp och visar på hur solanin hämmar tillväxten av prostatacancer. Man visar också att det sker i doser som inte är toxiska för vanliga friska celler. Intressant är också att de kunde visa på den biokemiska verkningsmekanism som ligger bakom. Det är dock bara en i raden av liknande studier som kommit de senaste åren.

Intressant är också att notera att man i den nämnda kinesiska studien också såg att tillförsel av höga nivåer antioxidanter minskar solaninets tumörhämmande effekt. När det gäller prostatacancer är det helt i linje med den stora humanstudien SELECT, som publicerades i JAMA 2011, och som visade på en högre risk att få prostatacancer om man tog extra tillskott av antioxidanten vitamin E.

Det finns också mycket forskning som visar på att vissa hudtumörer såsom basalcellscancer, men också åldersrelaterade hudförändringar, kan botas med glykoalkaloider från nattskatteväxter. Sedan flera år finns det också kommersiellt tillgängliga salvor för detta.

I en relativt nyligen publicerad kinesisk studie, juni 2015, visade man på de biokemiska mekanismerna kring solaninets antiinflammatoriska effekter. I en annan studie från 2013 avslutar man med följande mening; ”Våra studier visar att icke toxiska koncentrationer av  potatisglykoalkaloider och extrakt från potatisskal har antiinflammatoriska effekter i laboratorieförsök, och att vidare studier skulle kunna var bra för att kunna visa på att man kan förhindra inflammatoriska sjukdomar.”

Glykoalkaloider har också effekt mot vissa skadliga bakterier och vissa svampar som finns kan finnas i magtarmkanalen. Man kan därför spekulera i att glykoalkaloider hjälper till att upprätthålla en hälsosam tarmflora. Och ska man ta det ett steg längre så kan det förmodligen vara väldigt viktigt att efter en antibiotikakur äta exempelvis potatis, aubergin och tomater, för att återställa en normal tarmflora,  då antibiotika alltid skadar den.

Sammanfattning

Från den relativt sparsamma forskning som finns kring glykoalkaloider kan man konstatera att glykoalkaloider från potatis såsom solanin och chaconin är giftiga i höga doser, men att normalt intag förmodligen har många positiva effekter på vår hälsa hos friska människor. Det gäller bland annat för att minska inflammationsgraden i kroppen, stärka tarmfloran och minimera risken för cancer. Intressant är också att extrakt från växter med högt innehåll av solanin använts i folkmedicinen för att bota reumatism och astma.

En del personer kan dock vara extra känsliga mot glykoalkaloider. Det kan bero på för dålig produktion av magsyra eller en störd tarmflora som gör att glykodelen, som är en stor anledning till glykoalkaloidernas giftighet, inte spjälks bort i magtarmkanalen, dels i magsäcken, men också längre ner i tarmsystemet då man kan sakna bakterier som har samma effekt.

Slutligen kan nämnas det försök som gjordes av den danske näringsforskaren Mikkel Hindhede i början av 1900-talet. Han lät en person, Fredrik Madsen, leva på nästan uteslutande potatis,  ca 4 kg per dag, samt lite smör och margarin. Han arbetade samtidigt som murarlärling i Köpenhamn. Efter 309 dagar då försöket avslutades  fann man att Madsen var i samma fysiska tillstånd som före försökets början. Han hade hållit både vikten och kroppssammansättningen, och mådde i övrigt utmärkt.

Egentligen är det inte så konstigt att Madsen mådde så pass bra. Potatis är ett av våra bästa näringsämnen där vi hittar alla essentiella aminosyror i rätt förhållande, och de flesta mineraler och vitaminer vi behöver. Likaså är potatis rik på fiber, som gynnar våra tarmbakterier, och har ca 18 % kolhydrater som energigivare. De 4 kg potatis han åt gav honom ca 2900 kcal i energi från kolhydrater vilket han säkert behövde för sitt hårda kroppsarbete. När det gäller glykoalkaloider så fick han betydligt mer i sig än andra – säkerligen 200-300 mg/dag – utan minsta negativa symptom, kanske inte så märkligt med en välfunktionerande mag-tarmkanal.

Urval av referenser

1. Review of toxicological literature, February 1998, National Institute of Environmental Health Sciences https://ntp.niehs.nih.gov/ntp/htdocs/chem_background/exsumpdf/chaconinesolanine_508.pdf,
2. Christer Andersson, Glycoalkaloids in tomatoes, eggplants, pepper and two Solanum spices growing wild in the Nordic countries, TemaNord 1999:599, ISBN 92-893-0399-9, Nordic Council of Minestry.
3. McGehee DS, elt al, Cholinesterase inhibition by potato glycoalkaloids slows mivacurium metabolism, Anesthesiology. 2000 Aug;93(2):510-9.
4. Keukens EA, et al, Molecular basis of glycoalkaloid induced membrane disruption. Biochim Biophys Acta. 1995 Dec 13;1240(2):216-28.
5. Pan B, et al, Inhibition of prostate cancer growth by solanine requires the suppression of cell cycle proteins and the activation of ROS/P38 signaling pathway. Cancer Med. 2016 Nov;5(11):3214-3222.
6. Shen KH, et al, α-Solanine inhibits invasion of human prostate cancer cell by suppressing epithelial-mesenchymal transition and MMPs expression. Molecules. 2014 Aug 11;19(8):11896-914.
7. Lee KG, et al, α-Chaconine isolated from a Solanum tuberosum L. cv Jayoung suppresses lipopolysaccharide-induced pro-inflammatory mediators via AP-1 inactivation in RAW 264.7 macrophages and protects mice from endotoxin shock. Chem Biol Interact. 2015 Jun 25;235:85-94.
8. Veselá M, et al, Utilization of Lactobacillus sp. for steroid glycoalkaloids degradation by lactic acid fermentation,, 2002 Aug;46(4):251-5
9. Jiang QW, et al, Therapeutic Potential of Steroidal Alkaloids in Cancer and Other Diseases. Med Res Rev. 2016 Jan;36(1):119-43.
10. Punjabi S, et al, . Solasodine glycoalkaloids: a novel topical therapy for basal cell carcinoma. A double-blind, randomized, placebo-controlled, parallel group, multicenter study. Int J Dermatol 2008 Jan;47(1):78-82